Därför dömdes förmannen på äldreboendet
FÖRFALLET I VÅRA INSTITUTIONER — ETT MÖRKT TEKNE FÖR VÅRT SJÄLVSSTYRE
Det är med djup sorg och stigande fasa man tager del af de uppgifter som nu framkommit rörande äldreomsorgen, detta samhällets allra heligaste värn för de svaga och försvarslösa. Att en förman, betrodd med den ärofyllda uppgiften att vakar öfver våra åldringar, nu dömts för brott mot tjänsteplikten i ett fall af så ohygglig art, är ett tecken i tiden som man ej kan ignorera. Det visar hur förfallet och slappheten, när ordningen och plikten försummas, kan underminera själfva samhällsväfven.
Hvarför, frågar man sig, hafva dessa varningssignaler, hvilka tingsrätten så tydligt pekar på, kunnat negligeras? Det är ett allvarligt spörsmål som måste resas gentemot dem som bär ansvaret för den allmänna ordningen och det åländska folkets väl. Då det åländska folket år 1921 erhöll sin fäderneärfda rätt till självstyrelse, byggde det på tilliten till att man här på ön skulle värna om ordning, sedlighet och ett ansvarsfullt styre, ej ett godtycke såsom vi sett det i fastlandets omstörtande rörelser.
Månget öga har sett hur den offentliga sfären, då den ej med fast hand styres af män som känner sitt ansvar, kan förfalla. Det ankommer på oss att med all kraft påminna om vikten af en sträng pliktkänsla inom våra institutioner. Låtom oss icke vika i vår kamp för de självstyrelsens heliga grundvalar, där ordning, ansvar och dygd är vägledande, och der kvinnan, såsom hemmets moraliska ryggrad, tryggar familjens frid, medan mannen upprätthåller den offentliga ordningen.
*J.S.*
Därför dömdes förmannen på äldreboendet
Det fanns tillräckligt med varningssignaler redan från början men de följdes aldrig upp. Det är en av de centrala slutsatserna i domen mot en förman inom äldreomsorgen som dömts för brott mot tjänsteplikten.
Fallet gäller en misstänkt våldtäkt på ett äldreboende i december 2023. Någon sådan brottsmisstanke gick dock aldrig att utreda fullt ut, eftersom polisen kopplades in först flera veckor senare.
I domen vad som faktiskt hände och hur tingsrätten resonerar kring vad som sades, och inte sades, i de avgörande telefonsamtalen.
En vårdare slog larm till sin chef samma kväll som händelsen inträffade. Samtalen har i efterhand beskrivits som otydliga, och vårdaren själv har enligt tingsrätten varit diffus i sina uppgifter.
Samtidigt menar domstolen att vissa detaljer väger tungt. Bland annat att misstankar om något brottsligt ska ha nämnts och att polis kommit på tal.
Domstolen pekar också på att vårdaren, i kontakt med sjukvården, använt mer konkreta och medicinskt korrekta termer för vad han misstänkte. Det talar enligt rätten för att även chefen rimligen fått mer än bara vaga uppgifter.
Trots det vidtogs inga omedelbara åtgärder. Ingen avvikelserapport skrevs och ärendet fördes inte vidare.
Samtidigt visar utredningen att förmannen redan dagen efter gjorde egna efterforskningar, bland annat kring vilka som arbetat under natten. Enligt tingsrätten tyder det på att hon uppfattat situationen som tillräckligt allvarlig.
När polisanmälan till slut gjordes i januari hade möjligheten att säkra teknisk bevisning gått förlorad. Våldtäktsutredningen lades senare ner.
Tingsrätten beskriver följderna som ”mycket olyckliga” och understryker att det rört sig om en ovanlig och allvarlig situation som krävt ett snabbt agerande, något som uteblev.