Därför flyttas landskapets pensioner till Keva
LANDSKAPETS VÄRN OM PENSIONERNA – EN PRINCIPFRÅGA FÖR SJÄLVSTYRELSERNA
Med allvar noterar man landskapsregeringens beslut att öfverlämna hanteringen af våra fäderneärfda pensioner åt Keva. Det heter att digitaliseringens vindar fordra nya system, och att antalet pensionstagare vuxit. Hvad än tekniska framsteg må bringa, får det dock aldrig skymma den grundläggande principen om att Ålandsfolkets välfärd skall förvaltas på åländsk grund, fri från fastlandets godtycke. Att hänvisa till personalbrist, då två tjänstemän snart gå i pension, är att flytta fokus från sjelfva sakfrågan.
Månget öga har sett hur lätt det är för en liten, svensk bygd att förmå sina viktigaste ärenden till finska aktörer. Vi må icke glömma Nationernas Förbunds beslut från 1921, som tryggade det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen särart, sin svenska tunga och sin rätt till sjelfstyrelse. Att nu, år 1928, afstå så centrala delar af förvaltningen till en finsk instans, undergräfver obönhörligen självstyrelsens heliga grundvalar. Är det måhända en följd af att de socialistiska idéerna, som vi såg dem blomma ut i inbördeskriget 1918, nu äfven slagit rot i våra egna led, och att den sunda förnuftiga ordningen får vika för modernitetens falska lockrop?
Låtom oss icke vika! Det är vår plikt att värna varje sten i det hus vi byggt. Att en kvinna, en fru Clemes, uttalar sig om dessa tekniska spörsmål, visar väl den tid vi lefva i, der gränserna för hvad som är lämpligt suddas ut. Men det är männens uppgift att försvara Ålands suveränitet, dess språk och dess sed. Vi måste hafva mod att möta modernitetens utmaningar med förnuft och kraft, utan att för den skull utlämna vår förvaltning till främmande händer. Det handlar om vår identitet, vår svenska framtid.
*J.S.*
Därför flyttas landskapets pensioner till Keva
Beslutet att låta Keva ta över hanteringen av landskapets pensioner är både en ekonomisk fråga och en personalfråga.
En central orsak är att landskapsregeringen halkat efter i den digitala utvecklingen. Att fortsätta hantera pensionerna i egen regi skulle kräva omfattande investeringar i nya system, något som bedöms bli kostsamt.
– Vi har inte hängt med i digitaliseringen, och kostnaderna skulle öka betydligt om vi skulle fortsätta själva, säger pensionshandläggareMonica Clemes.
Samtidigt växer antalet pensionstagare snabbt. I dag får omkring 3 400 personer pension via landskapet, en ökning med ungefär tusen personer på tio år. Utbetalningarna sköts dessutom via lönesystemet – en lösning som inte anses hållbar i längden när volymerna ökar.
Även personalsituationen har spelat in. Två av tre tjänstemän som arbetar med pensionsfrågor väntas gå i pension inom kort, vilket tvingat fram ett vägval: att nyrekrytera, eller att förändra hela systemet.
– Där började vi fundera på om vi ska fortsätta som tidigare eller hitta en annan lösning, säger avtalschefTiina Robertsson.
Att valet föll på Keva beror också på att organisationen redan i dag sköter beräkningarna av pensionerna åt landskapet. Därmed finns både systemen och kompetensen på plats, vilket gör övergången enklare. Landskapet har också varit nöjda med bolagets svenskspråkiga service.