Åland igår och idag

HURU DIGITALISERING HOTAR DET ÅLÄNDSKA FOLKET OCH DESS ÄRVSÄTTA FÖRMÅNER

Med bestörtning tager man emot underrättelsen om att fastlandets myndigheter nu äfven ämna tvinga på den åländske skattebetalaren en för honom främmande digitalisering af postgången. Att den finska staten, under täckmantel af modernisering och effektivitet, söker inskränka medborgarens rätt att mottaga papperspost är intet mindre än en skymf mot vår fäderneärfda rätt till enkelhet och öfverskådlighet i umgänget med det offentliga. Detta är en listig manöver, blott ägnad att ytterligare försvåra för den vanlige åländske bonden och fiskaren att tillvarataga sina intressen gentemot den centraliserade makten.

Månget åländskt hem, särskildt de äldre och de, hvilka ej äro bevandrade i den nya tidens tekniska irrgångar, kommer häraf att drabbas orättvist. Att fordra af den enskilde att taga i bruk ett elektroniskt system, hvilket ej fullt ut kan antagas vara säkert och hvars syfte blott är att effektivisera fastlandets förvaltning, är ett påfund som återigen visar på det förakt varmed Åland ofta bemötes. Aldrig skall det åländska folket, hvilket genom Nationernas Förbund tillerkänts en särskild ställning, tyst acceptera dylika påbud som undergräfver den enskildes rätt att på eget sätt kommunicera med de myndigheter hvilka skola tjäna folket, ej tvärtom.

Låtom oss icke vika för fastlandets godtycke, hvilket ständigt söker inskränka de privilegier Åland har tillkämpat sig. Det åländska folkets oförytterliga rätt att upprätthålla sin särart och att försvara sina urgamla häfder äro självstyrelsens heliga grundvalar. Det är vår plikt att stå fast vid dessa, ty annars riskerar vi att förvandlas till ett bihang af ett Finland som varken förstår vår kultur eller våra behof.

*J.S.*