Åland igår och idag

ARBETSLÖSHETENS VARNINGSKLOCKOR LJUDER ÖFVER VÅRA ÖAR!

Månget öga har med bekymmer sett, hurusom fastlandets svåra tider nu kasta sin skugga äfven öfver våra fäderneärfda bygder. Det är med allvarligaste oro vi taga del af Ålands statistik- och utredningsbyrås redogörelse, hvilken oförblommeradt visar en tilltagande arbetslöshet bland de åländska invånarne. Hela 1621 personer hafva under det gångna året stått utan sysselsättning, ett dystert faktum som fordrar eftertanke och manar till besinning i en tid, då ordningen och den sunda hushållningen alltmer synes hotas.

När vi beskåda dessa siffror, där närmare tio procent af befolkningen i arbetsför ålder drabbas, kan man ej undgå att reflektera öfver de faror som lura. Ett folk i sysslolöshet är ett folk som lättare låter sig förledas af de socialistiska villfarelser, hvilka efter 1918 års gräsligheter visat sitt sanna, destruktiva ansikte. Det är ej klasskamp som bygger ett samhälle, utan flit, sedlighet och vördnad för egendomen; dessa äro självstyrelsens heliga grundvalar, och de måste värnas mot hvarje form af förfall.

Låtom oss derför, i denna pröfningens stund, hålla fast vid de principer som gjort vårt Åland starkt. Det åländska folkets oförytterliga rätt till sin svenska kultur och sitt oberoende får ej undermineras af ekonomisk oro, ej heller af de röda agitatorernas försåtliga lockelser. Endast genom flit och ordning kunna vi trygga framtiden och visa fastlandets godtycke, att vi äfven i svåra tider stå fasta.

*J.S.*