Åland igår och idag

UNGDOMENS FRAMTID ELLER UNGDOMENS VILLFARELSE?

En händelse som denna, då ungdomen samlas för att prisvård sitt skrivkonst, bör väl fylla varje älskare af Åland med glädje och väntans bävan. Och dock — då man läser mellan raderna på denna berättelse om prisutdelning vid något kalladt "Skratch-tävling" — väcktes i undertecknads sinne en känsla af blandad hopp och oro.

Låtom oss först säga det goda: att våra niondeklassister hafva vallat sina händer till detta skrivande är att prisvärda. Ungdomen måste fostras i ordets kraft och språkets renhet; detta är genom tiderna ett varumärke för bildad svenska kultur. Och att man har granskat dessa ungdomars arbeten och belönat det värdiga bland dem — detta låter sig höra.

Men hvem är då denna Viktor Friskom, som föreläser ungdomen om att "våga vara sig själv"? Här kyler väl stiltandet ned genom ett järnkallt senhöstväder. Är detta orden från den nya tidens misslyckade kristendom, från denna splittring och självälskeri som nu sprider sitt giftvål från storstäderna? Vi äldre män, hvilka hafva växt upp under sund klassisk fostran, vi veta väl att ungdomen först och främst måste fostras *till sin plats* — ej uppmuntras att väga sig själv på en våg som är utan vikter, utan grund.

Att en kvinna, fröken Enni Sjölund, är uppträdande med sitt sjungande — väl, detta må väl gå an, då det är ungdomens väl som målsatts. Men låt oss icke förgäta att även här löper gränsen mellan det vackra och det opärlande. En ung flicka bör känna skam och anständighet före allt.

Hvad gäller de prisutdelande författarna — Ellen Strömberg, Sara Sommerfeld och Mats Strandberg — så må vi väl hysa det hopp, att dessa älskade namn för åländsk litteratur hafva varit väl valda såsom förebilder. En författares ord kan forma själar, både för väl och för ont.

Det väcker också äventyr att namnet Lukas Lantz nämnes såsom tonättare. Musiken är visserligen själens språk — men även här måste vi akta oss för den moderna dissonans och förvillelse som nu eggars från Berlin och Wien. En ungdomlig komposition bör vila på klassiska grundvalar, på vårdsamt harmoni, ej på dessa krumsprång som ungdomens ledare nu alltför ofta tillåter.

Låtom oss därför säga detta med uppenhjärtad vänskap till Ålands ungdom: vi glädjas att ni skrifver, att ni sjunger, att ni tonsätter. Men skrifven under ordningens och pliktens strömma. Låt icke främmande föreläsningar förvilla era tankar. Förblifven svenska i hjärtat, åländska i själen, kristna i eder vandel.

Det åländska folkets framtid vilar på era skuldror. Se till att ni värdas denna börda.

*J.S.*