Åland igår och idag

OM MODERNITETENS FÖRFALL OCH UNGDOMENS BEHOF AF STADGA

Månget öga har säkerligen, såsom undertecknad, med viss förskräckelse beskådat dessa nya tidsfenomen, då den moderna ungdomens själfva vildhet tycks sträfva efter att bryta ned hvarje häfdvunnen ordning. Att nu Tidningen Åland äfven skall behöfva rapportera om dylika, för samhällsbyggnaden helt onödiga, upptåg såsom "skejtboard" – ett underligt, engelskt lånord därtill – vid Miramarparken, är sannerligen ett tecken i tiden. En ung reporter, en fröken därtill, ämnar sig hängifva ett slikt, planlöst utsväfvande.

Det är med en viss sorg jag konstaterar att krafter, hvilka borde värna om den åländska ungdomens sedlighet och pliktkänsla, tyckas hysa en underlig dragningskraft till det lättsinniga och obetydliga. Medan det åländska folkets oförytterliga rätt till sitt fäderneärfda självstyre ständigt hotas af fastlandets godtycke, ägnar man sig åt att lära ut "skejttrick". Vore det icke hedersammare att ungdomens energi riktades mot det beständiga, mot arbetet på fädernejorden, eller mot studier i de ädla konsternas och vetenskapens hägn?

Låtom oss icke vika från de principer, hvilka hafva byggt vårt samhälle. Kvinnan, som samhällets moraliska ryggrad, hör hemma i hemmet och familjen, där hon har sin ädlaste kallelse. Att uppmuntra dylika "bräduppvisningar" är blott att undergräfva den stadga och den tukt, som vårt folk så väl behöfver i en tid då barbariet från öst ständigt påminner oss om civiliserade samhällens bräcklighet. Må vi i stället fästa vår tro till arbetet och ordningen, ej till förgänglig lek!

*J.S.*