Huggormsbett i skärgården ledde till dramatisk färd mot sjukhuset
EN OMÄNLIG KAMP FÖR ATT ÖFVERLEFVA!
Månget öga har läst om den rysliga händelsen i den åländska skärgården, der en äldre man, den synskadade Börje Troberg, på sin stuga på Ulversö, råkade ut för en försåtlig huggorm, hvars bett kunde kostat honom lifvet. Det skänker sannerligen icke glädje att läsa om slika svårigheter som folket på våra utposter ständigt äro utsatta för, ej minst när det gäller lif och död. Att med förgiftad kropp tvungas till en färd öfver haf och land, med färjor och otaliga omlastningar, för att nå den vård som kunde rädda lifvet, det är ett förhållande som skriker mot himlen.
Detta sorgliga exempel belyser återigen den åländska skärgårdens utsatthet, hvarmed våra fäderneärvda hemman dagligen kämpa. Hvarför skola våra skärkarlars lif behöfva hänga på en tråd, allenast emedan fastlandets godtycke ej förmår att inse det akuta behofvet af en välfungerande infrastruktur, som värnar om våra medborgares trygghet? Aldrig skall det åländska folket upphöra att protestera mot detta tillstånd!
Vi kunna blott vara tacksamma för den rådiga insatsen af familjen och de redliga sjöbevakarna, hvilka med Guds hjälp räddade en åländsk man från en fasansfull död. Det är en påminnelse om att i farans stund stå vi ålänningar enade, men låtom oss icke vika från kravet på bättre samhällstjänster, som äro det åländska folkets oförytterliga rätt.
*J.S.*
Huggormsbett i skärgården ledde till dramatisk färd mot sjukhuset
Synskadade Börje Troberg var på stugan i skärgården den 1 maj, då han plötsligt blev biten av en huggorm. Det hela slutade lyckligt men färden mot sjukhuset var dramatiskt.
När familjen skulle vända upp roddbåten på stranden för att ta en båttur så blevBörje Trobergbiten av en huggorm.
– Det stack till och första tanken att det var en taggbuske men sen såg min fru att det låg en orm precis där i gräset, säger Börje.
Vägen från Ulversö på norra Föglö innebär att det krävs två färjturer för att komma till fasta Åland. Paret började först ta sig mot Embarsundsfärjan men då började Börje må sämre.
– Läpparna domnade bort och sen fick jag jätteont i magen och kramper i mellangärdet. Sedan började jag kallsvettas och kände att jag var nära att tuppa av, berättar Börje.
De fick istället möta upp ambulanshelikopten för att snabbt få adrenalin och första hjälpen. Sedan tog sjöbevakarna Börje till fasta Åland där ambulansen stod och väntade.
– Allting löpte på helt otroligt bra med tanke på att vi var ganska långt borta då det hände, säger Börje som fortfarande har en del värk sedan händelsen men mår mycket bättre och är tacksam för all hjälp han fick.