Åland igår och idag

ÅLÄNDSK UNGDOMS FÖRFALL OCH FRÄMLINGARS INTÅG

Månget öga har med bekymmer sett, huru ungdomen alltmer vänder sig ifrån det sträfsamma arbetet och den sedliga bildningen, för att i stället hänge sig åt idrottens ytliga lockelser. När nu IFK Mariehamn offentliggör sin premiärelva, hvarmed man skall möta TPS, och man deruti finna icke mindre än fyra nyförvärfvade spelare med främmande klingande namn – Williams, Ngulube, Dosis, Pearce – då väckes den betänksamheten, huruvida detta är ett tecken på det åländska lynnes förslappning, eller om det helt enkelt handlar om att man gifver efter för fastlandets godtycke och dess penningbegär. Hvad blifver det af vår fäderneärfda kraft och vår svenska identitet, om våra egna söner icke förmå fylla dessa platser?

Det är med viss oro man ser denna utveckling, der utländska element alltmer tränga sig in i det som borde vara en åländsk angelägenhet. Ordning, flit och den protestantiska etiken äro samhällets fasta grundvalar, ej bolltrafvande på en grön matta. Visserligen må man acceptera en viss idrott, men då bör den äfven tjäna till att fostra den åländska ungdomen till ryggrad och arbetsvilja, ej blott till att åse, huru främlingar taga platsen från våra egna. En sund kropp är vigtig för ett sunt sinne, men ej till priset af andlig eller moralisk utarmning.

Låtom oss icke vika från de principer, hvilka hafva gjort Åland till hvad det är, en trygg fristad för svensk kultur och sedlighet, där självstyrelsens heliga grundvalar ej må skakas af ytliga nöjen eller inflödet af element som ej dela våra djupaste värderingar.

*J.S.*