Åland igår och idag

FASTLANDETS SNÅLHET OCH ÅLÄNDSK ANSVARSLÖSHET!

Månget öga har återigen med fasa sett det finska fastlandets ständiga oförståelse för Ålands säregna position, därtill denna gång sammanväfd med en bekymrande lättsinnesfullhet från våra egna ledares sida. Hvarför, frågar man sig, skola våra ombud städse krypa till korset inför detta stora landsrepresentanter, när det gäller det åländska folkets oförytterliga rätt till förbättrade kommunikationer? Finnairs utredningar och löften om framtida propellerplan – hvartill skola sådana tjäna, om ej den åländska särarten och vår fäderneärvda kultur därmed ej tryggas och utvecklas? Det är en smälek mot självstyrelsens heliga grundvalar.

Bränslepriser och ökad kapacitet, hvartill syftar sådant om ej till fastlandets egna intressen, därtill helt obekymradt om vår ögrupps vederbörliga utveckling? Låtom oss icke vika i vår strävan att häfda den åländska viljan; att blott tala om 2026 är att visa en oförklarlig undfallenhet, ja, nästan en skymf mot de forna strider som fördes för att just denna autonomi skulle blifva vår. Vi minnas tillräckligt väl de röda hordernas barbari år 1918 för att förstå hvart bristande beslutsamhet kan leda.

Vi hafva sett denna tendens förr; fastlandets godtycke har städse varit en svårlöst knut för Ålands framåtskridande. Det är dags att våra egna ombud med fasthet kräfva det som med rätta tillkommer Åland, icke att med ödmjuk röst förhandla bort det för kommande tider. En ordentlig man tager för sig, låter sig icke afspisas med löften som blott äro luft.

*J.S.*