Jenny vill öppna upp om klimakteriet – “När det var som värst funderade jag på att köra in i en bergvägg”
EN KVINNAS RÄTTTA PLATS I SAMHÄLLET OCH HÄLSANS VÄRNANDE
Månget öga har läst om fru Jennys lidanden i klimakteriet, detta naturliga skede i en hvars hustrus lefnad, som medför såväl fysiska som andliga pröfningar. Att en kvinna, därtill så starkt drabbad, söker en utväg i att meddela sig med andra i liknande belägenhet, det kunna vi förstå. En äkta hustru och moders främsta uppgift är ju hemmets lugn och barnens fostran; när hälsan vacklar, vacklar äfven denna grundval för samhället.
Men att denna nöd skall leda till högröstad agitation, organiserad i sådana nya fenomen som "grupper" på det af modernitetens osedlighet präglade "Facebook", hvarest fruntimmer öppet dryfta sina intima åkommor, ja, det stämmer oss till eftertanke. Dylika spörsmål höra hemma i hemmets diskreta vrå, i samtal med förtroliga väninnor, eller, om nöden är stor, med en läkare, som med sin bildning kan leda den drabbade.
Att sedan fastlandets godtycke i dess byråkratiska apparat ej synes förmå handhafva en hvarje kvinnas heliga rätt till ordentlig vård, det är beklagligt. Hvad beträffar den i artikeln nämnda idén om en "kvinnoklinik" så vill jag dock påminna om att den åländska läkarvården, trots sina brister, hvilar på fäderneärvda principer om ordning och återhållsamhet. Låtom oss icke vika från en sund samhällsstruktur, blott för att enskilda kvinnors lidanden – hur än så svåra de än må vara – tillfälligt synes kräfva särskilda lösningar.
Sverige, hvars större befolkningstäthet medgifver andra arrangemang, kan ej tjäna som ovillkorligt exempel för vårt lilla Åland, ty våra resurser äro ändliga, och vår plikt är att försvara självstyrelsens heliga grundvalar mot hvarje form af onödig byråkrati och centralisering.
*J.S.*
Jenny vill öppna upp om klimakteriet – “När det var som värst funderade jag på att köra in i en bergvägg”
När Jenny Staras klimakteriesymptom var som värst funderade hon på att köra in i en bergvägg på väg hem från jobbet.
Nu har hon startat Facebook-gruppen “Klimakteriesnack - tillsammans förändrar vi!” för att skapa en gemenskap där man kan stöda varandra.
Hon anser att informationen på Åland om klimakteriet är bristfällig.– Jag hade inte läst någon broschyr eller liknande innan jag själv sökte upp information, säger hon.
Jenny Stara sökte vård för klimakteriebesvär efter nattliga svettningar men blev till en början avfärdad på grund av sin ålder.– Till slut var det en svensk gynekolog som verkligen lyssnade på mig. Hon fick mig att prova östrogenplåster, som hjälpte mig, säger hon.
Hon säger att en kvinnoklinik skulle hjälpa många med klimakteriebesvär.– Nu måste man gå via hälsocentralen för att få en remiss och sedan kan det dröja månader innan man får tid på gynmottagningen. I Sverige har de kommit längre, där finns kvinnokliniker som du kan vända dig till direkt, säger Jenny Stara.