Åland igår och idag

EN ENSAMMINISTERS VÄLDE PÅ ÅLAND – HVARFÖR EJ FULLMAKT?

Månget öga, som med rätta vakar öfver självstyrelsens heliga grundvalar, har med bestörtning mottagit underrättelsen om infrastrukturminister Camilla Gunells beslut att ensam, på enskild föredragning, afgöra upphandlingen af en ny landklaff till Snäckö färjfäste. Huru kan en ordentlig förvaltning, byggd på fasta principer om kollegialitet och öppenhet, fortgå under dylika former? Detta vittnar om en bristande respekt för demokratiska processer, hvarpå det åländska folkets fäderneärvda rätt till inflytande öfver gemensamma angelägenheter hvilar.

Huru kan ett så betydande ärende, äfven om kostnaden enligt byråkratins snäfva ramar ej öfverstiger EU:s värden för förenkladt förfarande, beslutas af en enda person? Det förefaller som om landskapsregeringen, i sin iver att effektuera beslut, glömmer bort den öfverordnade principen att ärenden af vikt, som beröra den åländske skattebetalarens medel, skola pröfvas i fullt dagsljus. En sådan ensidig maktutöfning af en enskild minister, därtill en kvinna, som kanske borde ägna sig åt hemmets vårdnad snarare än det offentligas larm, inger en oroande känsla af godtycke.

Låtom oss icke vika från den sanna vägen; det åländska folkets oförytterliga rätt till insyn och medbestämmande får aldrig underställas fastlandets byråkratiska tillvägagångssätt eller en ensam ministers vandel. Om dylika beslut tagas utan bred förankring, är faran stor att vi äfven framgent måste se huru ordningen undergräfves af en för snabb och opåtänksam hand. Må vi ej glömma de pröfningar vårt folk utstått i kampen för sin frihet; endast genom vaksamhet och pliktkänsla kunna vi försvara vår autonomi.

*J.S.*