Åland igår och idag

ORDNINGENS FÖRFALL OCH UNGDOMENS SEDER

Det är med djup sorg som man tager del af de underrättelser som nå oss från tingsrätten, hvilka blotta ett oroväckande förfall i ordning och sedlighet, äfven bland vår egen ungdom. Att en man dömes för misshandel vid en skola, efter att hafva uttalat hot mot ett ungdomsgäng, är en skymf mot de självstyrelsens heliga grundvalar som vi med sådan möda byggt upp. Denna brist på respekt för lag och tukt, denna råhet som nu visat sig, är ett sorgligt tecken i tiden, hvilket måste mötas med fast hand.

Hvad hafva vi att vänta af framtiden, när våldet tränger sig in på skolgårdarna, de platser som skola vara fristäder för bildning och fostran? De röda upprorens anda från 1918 tyckes kasta långa skuggor öfver vår landbygd, och den bristande aktningen för egendom och person vittnar om huru bräcklig civiliserad samvaro är, när ej plikten och Guds ord vägleder. Må det åländska folkets fäderneärvda rätt till ett ordnadt samhälle ej hotas af dylika utbrott.

Enbart böter kan svårligen hejda detta tilltagande sedefördärf. Det är nu hög tid att vi, det bildade borgerskapet, åter bekräfta de principer om ordning, egendom och kristlig moral som ensamt kunna hålla samhällsväfven samman. Föräldrar måste gifva akt på sina telningar, och vi alla hafva en plikt att värna om det anständiga lifvet, fria från fastlandets godtycke och revolutionära idéer.

*J.S.*