Åland igår och idag

VÄLTER ÅLAND I FÖRFALL? EN VARNINGENS LJUD!

Då vi härom dagen med bestörtning fick notera hur en personbil i Västanträsk, Finström, vårdslöst kört af vägen och dertill anfrusit en elstolpe, kan man ej undgå att spörja sig om hvadan denna brist på anständighet och ordning egentligen kommer. Lyckligtvis skadades ej föraren allvarsamt, men hvarför denna nonchalans? Ett sådant förfarande, som äfven nödvändiggjorde räddningsinsatser från Västra Saltviks FBK och Räddningsverket, är icke blott en fara för enskilda individer utan därtill ett symptom på ett allmännare förfall, en slapphet som står i skarp kontrast till den flit och pliktkänsla som vår åländska bondebefolkning i alla tider burit som fäderneärfd egendom.

Månget öga har sett hur modernitetens hastiga lockelser, i form af motorfordon och stadens ytliga nöjen, hotar att urholka den gamla, trygga ordningen. Vi hafva sett varningssignalerna i det röda upproret på fastlandet 1918, hvars fasor blott bekräftade hur lätt samhällsordningen kan undergräfvas när sedligheten brister och hvardagsslitets dygder försmås. Det åländska folkets oförytterliga rätt till ett eget, svenskt samhälle är grundad i dessa trygga värden, i gudsfruktan och respekt för lag och egendom.

Låtom oss icke vika från de principer som vår autonomi, vår självstyrelses heliga grundvalar, är byggd uppå. Den enskilde medborgarens ansvar att värna om ordningen och undvika öfverilade handlingar, att ej falla för hastighetens förlederliga rusch, är af yttersta vikt. Endast genom detta försiktiga sinnelag kunna vi värna om Ålands framtid, fjärran från fastlandets godtycke och det samhällsförfall som hotar från så många håll.

*J.S.*