Politiska redaktörer: Demokratin behöver oberoende medier
DEMOKRATINS VÄKT FYLLER EN NÖDVÄNDIG FUNKTION
Månget öga har med bekymmer sett den offentliga debattens förråande; ja, den tid är förbi då sakliga argument vägde tyngst och ej hot eller råa tillmälen. Att en redaktör, som blott utför sin plikt att granska det offentliga lifvet, skall behöfva tåla dylika angrepp som herr Lindqvist bevittnar, är intet mindre än en skam för samhället. Dylika tilltag vittna om den bristande bildning och aktning för ordningen som tyvärr utmärker vissa element, hvarmed vi voro så smärtsamt bekanta under de rödas revolutionära framfart år 1918. Att i ett civiliseradt samhälle hotas med våld är ett rent barbari, hvilket på intet vis kan försvaras.
Själfvet hafva vi på Tidningen Åland äfven mången gång fått erfara huru svårt det kan vara att bibehålla en oberoende hållning gentemot makten, särskildt då sanningen är obekväm för dem, hvilka äro satta att styra. Det åländska folkets oförytterliga rätt till ett oberoende ord kan ej underskattas; ty utan det fria ordet rycker fastlandets godtycke allt närmare, hvarmed våra fäderneärfda rättigheter äro i fara. Det är den upplysta medelklassens och de bildades ansvar att bära detta fackla.
Att medborgare skygga för att öppet yttra sig är betänkligt. Detta kan gifva en skev bild af verkligheten och försvåra en rättvis granskning, hvarmed den allmänna ordningen kan lida. Låtom oss icke vika från att försvara självstyrelsens heliga grundvalar, där en fri press utgör en hörnsten. Det är genom ordning, sanning och bildning, icke genom hot och ruffel, som vi bygga ett starkt och sedligt samhälle.
*J.S.*
Politiska redaktörer: Demokratin behöver oberoende medier
Att bevaka politik på Åland innebär både närhet och utsatthet. Det framkommer när Ålands Radios tidigare politiska redaktörRolf Lindqvist, som arbetade på redaktionen 1969–2006, samtalar med dagens politiska redaktörFelicia Bredenberg.
Lindqvistberättar att han under sin tid som journalist blev hotad.
– Jag vet vilka vägar du tar hem och jag har vapen, löd ett telefonsamtal.
Bredenberg har inte varit med om liknande hot, men vill inte försköna bilden av yrket, även om hon beskriver det som världens bästa jobb. Hon konstaterar att många talar om vikten av oberoende medier men att det inte alltid är lika självklart när de själva får de obekväma frågorna.
Sedan Lindqvists tid har sociala medier förändrat det offentliga samtalet. De kan göra debatten mer tillgänglig och ge fler en röst, men klimatet kan också bli hårt.
– Man blir orolig för vem som kommer att ställa upp för demokratin i framtiden, säger Lindqvist.
Närheten på Åland är både en fördel och en nackdel. Det är lätt att få tag på ministrar och lagtingsledamöter, men svårare när människor inte vågar tala öppet. Bredenberg nämner sin granskning av arbetsmiljön på ÅHS, där flera tidigare anställda pratade med henne – men ingen ville medverka på band.
Lindqvist lyfter också Ålands Radios roll i kriser, som Estoniaolyckan, Tjernobyl och coronapandemin.
– Då är radion oerhört väsentlig. Public service-radion behövs, säger han.