Åland igår och idag

UNG KVINNAS FÖRETRÄDE PÅ IDROTTENS FÄLT

Månget öga har med ett visst intresse följt den unga fröken Edit Virtas framfart inom gymnastikens täflingsvärld, hvars mödor nyligen krönts med ett förvisso hedrande fjortonde plats vid Finska Mästerskapen i Tusby. Huru glädjande det än må vara att bevittna en åländsk själs flit och sträfvan, så är det dock med en stilla oro man läser om dessa idrottsprestationer; en ung dam bör framför allt finna sin förkovran i hemmet och deraf sammanhörande sysslor, såsom den allrådande sedligheten oss bjuder. Att man likväl, såsom ledaren Emma Pussinen anför, bedömt dessa uppvisningar med en sträng hand, må ses som ett sunt tecken i en annars så förvirrad tid.

Det är sant, att det åländska folket, hvarmed vi först och främst mena den svenska medelklassen, alltid har högt skattat ordning och tukt. Men huru kan man förvänta, att den fäderneärvda andan skall lefva vidare, om våra unga kvinnor ägna sin kraft åt dylika världsliga ting, i stället för att bereda sig för den högre kallelse som väntar dem i familjens trygga famn? Låtom oss icke vika från de principer, som hållit Åland rent från det fastlandets godtycke, hvars politiska och moraliska förfall vi alltför väl hafva bevittnat.

En kvinnas verkliga triumf ligger i att uppfostra de kommande släktena i sann gudsfruktan och respekt för de självstyrelsens heliga grundvalar, som så dyrt ha vunnits. Visst kan idrott hafva sin plats, men ej om den förleder från plikten. Att endast med knapp nöd missa en finalplats, såsom fröken Virta nu gjort, måhända är en påminnelse om att den sanna segeren finnes på annan mark.

*J.S.*