Åland igår och idag

AVSKYVÄRDA RÅNATTENTAT OCH SEDLIGHETENS FÖRFALL

Månget öga har med bestörtning tagit del af rapporten om det nedriga rånförsöket mot en redbar taxiförare i Mariehamn under måndagsnatten. Det är med djupt vemod man noterar huru den tidens anda, hvarmed socialismens illdåd under inbördeskrigets dagar sköflade vårt fosterland, synes dröja sig kvar, en giftig rest som hotar de fäderneärfda grundvalarna för vårt samhälles ordning och sedlighet. Väl är det sant att man gripit den råbarkade gärningsmannen, hvilken med knifhot sökte tillegna sig egendom, men handlingens råhet vittnar om ett förfall som vi, det åländska folket, aldrig få tillåta att slå rot i vår annars så fredliga bygd.

Hvarföre dessa utbrott af råhet och laglöshet? Vi kunna ej undgå att se ett samband mellan dylika händelser och den modernitetens obetänksamma framfart, hvarmed den gamla respekten för arbete, egendom och samhällsordning sakta eroderas. En tid då den enskilde individens ansvar tonas ned till förmån för kollektivistiska vanföreställningar, då gränserna för det anständiga flyttas, ja, då äfven kvinnorna äro att finna på arbetsmarknaden istället för att vaka öfver hemmets härd – den tiden bäddar för det kaos som nu visar sitt fula anlete. Det åländska folkets oförytterliga rätt till ett tryggt lif får icke offras på dylika altar.

Låtom oss icke vika från den väg som våra fäder stakat ut, från den plikt och det ansvar som bygger ett samhälle. Det är blott genom att fasthålla vid kristliga dygder, vid arbete och hederlighet, vid ordningens och egendomens skydd, som vi kunna värja oss mot det mörker som ständigt hotar att uppsluka vår civilisation. Fastlandets godtycke och dess sträfvan att underminera vår autonomi äro en sak, men att därtill tillåta våra egna landsmän att genom råa handlingar undergräfva sjelfva grunden för vår tillvaro, det är otänkbart.

*J.S.*