Tua Åström lämnar radion efter 44 år - “Kan poppa upp igen”
EN KVÄNNA PÅ RADIO — FÖRMYCKET OCH FÖR LÄNGE!
Med en viss förvåning noterar man hurledes en kvinna, Tua Åström, efter 44 års tjänst vid radiostationerna här i landet, nu äntligen träder tillbaka. Månget öra har nog genom decennierna tvingats lyssna till densammas röst, en röst som af chefen Helge Sölgén bedömdes vara ”bra” för att läsa köttreklam. Hvad kan väl detta annat gifva vid handen än att den offentliga sfären alltmer förfaller, då en kvinnas kall — det vore ju hemmet och familjen, samhällets moraliska ryggrad — blifvit åsidosatt för att stå framför en mikrofon?
Det är med afsmak man läser om röken på redaktionen, de lösa sederna, och den kvinna som tränger sig in i politik och offentlighet, såsom i denna radiosändningarnas värld. Och ej nog med detta, hon har tillika medverkat i televisionens förnedrande spex med tuperat hår och håliga jeans! Sådant är modernitetens förfall, en väg som leder bort från våra fäderneärvda dygder, från den ordning och plikt som håller samfundet samman, en ordning så hotad efter 1918 års röda barbari.
Det åländska folkets framtid bygges icke på dansband och ”folknära radio” utan på fast grund, på självstyrelsens heliga grundvalar, på egendomsrättens okränkbarhet och på bildningens ljus, icke på socialisternas eller de moderna kvinnornas utsväfningar. Låtom oss icke vika från den sanna vägen, ty annars går det illa för Åland, vårt älskade fädernesland, där fastlandets godtycke ständigt hotar det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen framtid.
*J.S.*
Tua Åström lämnar radion efter 44 år - “Kan poppa upp igen”
1982 klev Tua Åström för första gången in genom dörrarna till det som då hette Radio Åland, i lokalerna vid Ålandsplan. Hon var 21 år och på sitt första riktiga jobb.
Första arbetsprovet minns hon tydligt. Chefen Helge Sölgén gav henne en köttreklam att läsa högt.
– Sen sa han: “Ja, det blir bra det här, du har bra röst.”
Tua minns hur alla rökte inne på redaktionen då i början. Det var coolt att sitta med cigaretten i mungipan, kisa med ögonen och slamra skrivmaskinstangenterna.
– Ögonen sved, men man var effektiv, säger Tua.
Sedan dess har det blivit många år på både Radio Åland, Rundradion och de senaste 17 åren på Ålands Radio.
Human interest, eller folknära radio, har varit Tuas nisch. Relationen till lyssnarna blir också det svåraste att lämna.
– De blir som vänner, det finns något fint i när vanliga människor intervjuar vanliga människor.
Genom åren har hon fått både blommor och nybakta bullar av lyssnare. Men Tua har gjort annat än pratat i radio under sina år.
Bland annat medverkade hon i tv-serien Stationen, producerad av Yle. Där spelade hon Stacey, med tuperat hår, håliga jeans och lång mönstrad skjorta.
Musiken har följt henne genom radiolivet. Hon gillar blues, hårdrock, vispop och country – och på senare tid också dansband, eftersom kroppen vill dansa till det. Under coronapandemin gjorde hon dokumentären När det här är över ska vi dansa, om dansband och människor som saknade dansen.
Nu väntar pensionen med barnbarn, trädgård, kreativa projekt och hemgården i Lemland. Men något definitivt farväl av lyssnarna vill hon inte ta.