Tvingas översätta utbildningsmaterial till svenska – “En form av språkdiskriminering”
SVENSKA SPRÅKETS NÖDROP FRÅN VÅRDSKOLORNA
Ännu en gång nödgas vi bevittna huru det svenska språket i detta rike behandlas såsom en tiggare vid de högas bord. Från Ålands yrkesgymnasium och de svenskspråkiga läroinrättningarna i riket förspörjes nu att utbildningsmaterial för närvårdare — de unga kvinnor och män som skola vårda våra sjuka och åldrade — blott delvis tillhandahålles på svenska. De öfriga delarna, förmäler man, få skolorna själfva öfversätta från finskan!
Yrkesläraren Jonas Gripenberg uttalar hvad hvarje svensksinnad förstår: det kan icke finnas krav eller förväntningar på att någon här skall kunna finska. Så är det, och så skall det förblifva. Ålänningen har sin fäderneärfda rätt att lefva, lära och verka på svenska — detta är icke någon nåd från Helsingfors, utan en oförytterlig grundsats, stadfäst af Nationernas Förbund år 1921.
Men hvad svarar Institutet för hälsa och välfärd? Jo, att det är en *service* att de erbjudit delar af materialet på svenska! Häraf framgår med sorglig tydlighet huru fastlandets myndigheter betrakta den svenskspråkiga befolkningens rättigheter: såsom en ynnest, icke såsom en skyldighet. Det är en form af språkdiskriminering, heter det från de berörda, och vi hafva intet skäl att motsäga dem.
Låtom oss icke vika i denna fråga. När själfstyrelsens heliga grundvalar kränkas genom att åländska lärare tvingas till öfversättningsarbete som rätteligen tillkommer statens egna organ, då är det icke blott en praktisk olägenhet — det är ett angrepp på hela den svenska kulturens ställning i öriket.
*J.S.*
Tvingas översätta utbildningsmaterial till svenska – “En form av språkdiskriminering”
De svenskspråkiga utbildningarna för närvårdare på Åland och i riket får till viss del själva översätta utbildningsmaterial från finska till svenska.
– I många år har det varit att litteratur och webbutbildningar varit på finska. Det kan ta flera år innan utbildningsstyrelsen hunnit med att översätta, sägerJonas Gripenberg, yrkeslärare för närvårdare vid Ålands yrkesgymnasium.
Frågan aktualiserades efter förändringar i examensgrunderna som medförde behov av nytt utbildningsmaterial, ett material som ännu inte finns helt på svenska.
En arbetsgrupp bestående av representanter från Ålands yrkesgymnasium samt Prakticum, Yrkesakademin och Axxell i riket har vänt sig till Folktinget, Institutet för hälsa och välfärd (THL), utbildningsstyrelsen i Helsingfors och utbildningsavdelningen vid landskapet med varierad framgång.
– THL menar just nu att det är en service att de erbjudit delar av materialet på svenska medan vi menar att det är en skyldighet att få hela materialet på svenska, säger Jonas Gripenberg.
Skolorna blir tvungna att ta saker i egna händer och själva översätta.– Vi har kollegor som kan finska och hjälper till med översättningen men så ska det ju inte vara. Det kan inte finnas krav eller förväntningar på att någon här ska kunna finska, säger Gripenberg.