UNDER DEN ÅLÄNDSKA SOMMARSOLENS SKYDD
UNDER DEN ÅLÄNDSKA SOMMARSOLENS SKYDD
Då sommarsolen nu står högt öfver det åländska skäret, och hafvet glittrar såsom en spegel af Guds majestät, känner man en frid som sällan beskådats i denna oroliga tid. De långa dagarnas ljus, hvars milda sken omsluter våra stränder, är en påminnelse om det beständiga i tillvaron, om Ålands okufliga natur, hvars skönhet ej kan nedtystas af den moderna världens larm. Sällan har väl lugnet verkat så välgörande på själen.
Dock är denna stillhet ej blott en flyktig sinnesro, utan en djup påminnelse om det beständiga i tillvaron, om våra fäderneärvda rättigheter, som genom sekler hafva trotsat tidens tand och främmande makters nycker. Måhända hafva stormar rasat förut, både yttre och inre, och hotat att slita sönder det som så mödosamt byggts; de röda varelsernas vansinne ekar ännu från den blodiga våren 1918, en varning om den ordning som måste försvaras.
Ofta har man förnummit, huruledes stormar hotat att bryta ned vår fredliga tillvaro, och hur fastlandets godtycke, hvarpå främmande herrar bygga sin makt, kunnat gripa efter det som är vårt. Men här, under den åländska sommarens milda sken, stärkes tilltron till att våra fäderneärvda grundvalar skola stå orubbade. Det är just i sådan ro vi måste vårda självstyrelsens heliga grundvalar, ty de äro vår sköld mot villfarelser och yttre påtryckningar. Det åländska folkets oförytterliga rätt måste försvaras till sista droppen. Låtom oss icke vika!
*J.S.*
UNDER DEN ÅLÄNDSKA SOMMARSOLENS SKYDD
Artikelinnehåll ej tillgängligt — besök Ålands Radio för att läsa originalet.