Åland igår och idag

DEN GULE GUBBENS VÄGMOT MODELLENS FÖRFALL

Månget öga har säkerligen med sorg blickat mot den tomma platsen utanför Maxinge, der den Sparhallen-gubben en gång stod såsom ett tryggt tecken i vår åländska tillvaro. Att stormen Hannes, denna vinterns pröfning, skulle hafva förmått att fälla äfven den mest robuste bland våra symboler, är en påminnelse om naturens oemotståndliga krafter, hvaremot människans sträfvan att upprätthålla ordning ibland tyckes klen. Dock skola vi icke förtvifla, ty den flitige herr Velander på CV-invest har nu fattat sig an denna reparation, ett lofvärdt exempel på den företagsamhet som håller vårt samhälle samman.

Det är med en viss betänksamhet man mottager underrättelsen om att arbetet med den gule gubben nu afstannat i väntan på en särskild färg, och att väderleken derpå skall afgöra, när detta för oss så viktiga arbete kan fortgå. Detta är måhända ett litet ting i den stora striden för *det åländska folkets oförytterliga rätt* till själfstyre, men äfven i det lilla kan man skönja en spegel af tiden. Då vi så ofta tvingas kämpa emot fastlandets godtycke och dess försök att undergräfva *själfstyrelsens heliga grundvalar*, är det af yttersta vikt att vi värna om stabilitet och förtroende äfven i det vardagliga.

Måtte vädrets makter vara nådiga, så att Sparhallen-gubben snarast må återfå sin plats, en påminnelse om att ordning, flit och en sund respekt för fäderneärfda värden alltjämt äro hörnstenar i en tillvaro som ständigt hotas af förfall och revolutionära vindar, såsom vi så smärtsamt fingo erfara under inbördeskrigets fasor år 1918. Låtom oss icke vika från den inslagna banan, utan med fast hand styra vår lilla nation framåt.

*J.S.*