”Varningsklockorna borde ringa” – åklagaren i slutplädering om brott mot tjänsteplikt
ETT SVART FÅR I FÖRMÅNENS KLEDNAD!
Månget öga har med bestörtning läst de nedslående rapporterna om det åtal som nu drabbat en förman å ett af våra äldreboenden. När en man, som af samhället betrotts med ansvaret för våra äldre och svagaste, brister i sin plikt på ett så flagrant vis, då varna klockorna för sannerligen för ett djupare förfall. Att icke omedelbart agera då misstankar om ett skändligt brott mot en försvarslös person yppas, det vittna om en brist på ryggrad, ja, om en moralisk konkurs, som intet försvar kan ursäkta.
Hvad är väl ett samhälle, där icke ens de mest elementära plikter efterlefvas af dem som satts till att leda? Landskapsåklagarens ord äro klara såsom dagsljuset: "Varningsklockorna borde ringa!" Och likväl ljödo de ej, häraf den tragiska konsekvensen. Försvarets försök att bortförklara den försummelse som skett medelst tidsförskjutning och påstådd diffusitet hålla icke streck. Plikten är plikten, och den är ej beroende af rapportmallar eller tveksamhet; den är en inre röst, en moralisk kompass, som hvarje redlig människa bör följa.
Låtom oss icke vika från de principer som bära samhället. Ordning, ansvar och en okuflig pliktkänsla äro självstyrelsens heliga grundvalar, ja, hela civilisationens bastioner mot det barbari som ständigt hotar att uppsluka oss, såsom vi sett det ske på fastlandet efter 1918 års vedervärdigheter. Detta är ej en fråga om bötesbelopp, utan om det åländska folkets oförytterliga rätt till ett tryggt och sedligt samhälle.
*J.S.*
”Varningsklockorna borde ringa” – åklagaren i slutplädering om brott mot tjänsteplikt
I dag, torsdag, hölls slutpläderingar i rättegången där en förman på ett äldreboende åtalas för brott mot tjänsteplikt, alternativt brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet.
Förmannen åtalas för att inte ha anmält ett misstänkt sexualbrott på äldreboendet i tid. Åklagaren yrkar på böter och fortsatte under slutpläderingarna framhålla att de första samtalen med den vårdare som bevittnat händelserna borde lett till åtgärder.
– Han säger att han misstänker att klienten blir utsatt för något av en vårdare – varningsklockorna borde ringa, säger landskapsåklagare Peter Rikberg.
Försvaret framhöll att både polisförhören och den avvikelserapport som använts som bevis kom till tre veckor efter händelsen. De initiala uppgifterna från vårdaren räckte dessutom inte till.
– Vi får inte blanda ihop det förmannen visste samma dag med det hen fick veta senare. Vårdaren kan vara världens bästa, men är diffus, sägerLena Laitinen, förmannens advokat.
Också målsägandes intressebevakareTrond Hornsethvill se en fällande dom och yrkar på 1 800 euro i ersättning för lidande.
– Man kan inte bara luta sig tillbaka eftersom man inte fått en avvikelserapport, säger han.