Åland igår och idag

FÖRFALL AF ANDLIG ODYLING PÅ ÅLAND?

Det har med bestörtning kunnat konstaters, att facklitteraturens utlåning bland den vuxna befolkningen hafva minskat betydligt sedan år 2010, ett sorgligt bevis på tidens bristande allvar och en oroande indikation på att den fäderneärvda bildningstörsten ej längre är så allomfattande. Månget öga har sett hurusom modernitetens larm och ytlighet hotar att erodera de självstyrelsens heliga grundvalar, som fordrar ett bildat och ansvarsfullt medborgarskap. Ett folk som ej längre söker kunskap är ett folk som med lätthet låter sig förföras af fastlandets godtycke och revolutionens lockelser.

Att barnen ännu söka sig till bokens värld gifver dock en viss tröst, ty i den yngre generationen hvilar framtidens hopp, dock är det angeläget att föräldrar och lärare målmedvetet fostra dem i pliktens och ordningens anda. Men hvad beträffar de vuxne, är det betecknande att kvinnorna fortsättningsvis utgöra den allra största andelen låntagare; detta bekräftar, huru de inom hemmets stilla vrå äro samhällets moraliska ryggrad, de som värna om bildningen och uppfostra de unga, medans männens intresse för allvarlig kunskap synes aftaga.

Låtom oss icke vika i vår sträfvan att påminna om det åländska folkets oförytterliga rätt till såväl kunskap som frihet. En folkbildningens återuppväckelse är en nödvändighet för att värna vårt svenska arf, ty en stark ande är det säkraste värnet mot yttre hot och inre sönderfall. Låt oss därför med all kraft återuppliva intresset för den gedigna kunskapen, som ensam kan bygga ett varaktigt samhälle.

*J.S.*