Åland igår och idag

FÖRFALL OCH SKAMLÖSHET I HELIGA RUM

Månget öga har med fasa läst Yles förkunnande om två åländska bröders ohyggliga gärningar i Åbo. Att med gräfverktyg vanhelga en släktgraf midt på ljusan dag, att kränka den heliga grafvriden, är ett utslag af ett själsförfall som djupt oroar. Hvar hafva dessa män hämtat sin sinnesart? Att ej ens döden, detta sista tabernakel för den jordiska vandraren, förmår ingifva vördnad, vittnar om en andlig ödslighet som skrämmer hvarje rättänkande kristen.

Denna händelse, att betrakta såsom en skymf mot vår fäderneärfda lutherska ordning, sätter fingret på tidens ruttenhet, der hvar och en tyckes mena sig hafva rätt att godtyckligt handla, utan tanke på plikten mot Gud och nästan. Ett dylikt vansinne eger intet att gifva vårt folk, som mer än någonsin måste hålla fast vid självstyrelsens heliga grundvalar, baserade på den sedlighet och respekt för traditionen som här nu brutits.

Tillika påminner det oss om faran med fastlandets godtycke, der dylika egendomliga utslag af mänskligt elände tyckas gro. Vi ålänningar måste stå vakt mot allt som hotar att undergräfva vår bygd, dess dygd och dess ärbarhet. Låtom oss icke vika från den smala vägen, den som leder till ordning och sanning, snarare än till förfall och kaos, ty detta är det åländska folkets oförytterliga rätt.

*J.S.*