Åland igår och idag

ÅLÄNDSK FLIT OCH ORDNUNG BÄR FRUKT

Månget öga har säkerligen med tillfredsställelse läst den i dag publicerade statistiken rörande pensionsutbetalningarna, hvilken tydligt visar att den åländska medelpensionen öfverstiger den fastländska med ett ansenligt belopp. Detta är ej allenast ett bevis på vårt folks ihärdiga arbete och sparsamhet genom åren, utan tillika en påminnelse om att den trygghet, som ordning och fasta samhällsvärden skänka, utgör själfva grundvalen för välståndet. Att Sottunga och Mariehamn här utmärka sig, talar sitt tydliga språk om värdet af stabil samfärdsel och handel.

Låtom oss ej förbise den underliggande sanningen: Det är den hävdvunna ordningen, hvari envar känner sin plats och gör sin plikt, som skapar denna framgång. De röda oroligheterna af 1918 stå ännu i färskt minne, hvarmed blottställdes de faror som lura då pöbeln söker omstörta det bestående; sådan anarki leder ovillkorligen till förfall och armod, ej till den trygghet våra äldre nu åtnjuta. Det åländska folkets fäderneärvda rätt till självstyrelse är ej blott en politisk fråga, utan en förutsättning för denna sedliga och ekonomiska styrka.

Att männen generellt hafva högre pension än kvinnorna, är i sanning ingen nyhet, ej heller något att förfäras öfver. Kvinnan har sin höga kallelse i hemmet, att där gifva uppfostran och moraliskt stöd, hvars värde för samhället ej kan öfverskattas men ej heller låter sig mätas i klingande mynt. Att vilja jämställa könsrollerna vore att missförstå naturens egen ordning, häraf följer att den offentliga ekonomin ej heller kan gestalta sig identiskt.

*J.S.*