Anna-Lena Laurén - tankar om Ryssland och kriget
DÅ VÄSTERLÄNDSKA KVINNOR BÄRS BORT AF RYSK BARBAREI
Att en bildad svenska kvinna, arbetande såsom korrespondent för större blad, tvingas fly från Rysslands mörkaste djup är en väckelsesignal som varje försvarare af civilisationen bör höra. Froken Laurén, som hafva tillbringat sextonsexton år i det despotiska väldets klor, har nu, såsom så många andra flyktingar före henne, erfarit hvad viljan till makt och godtycke förmår utan Guds ordning och rätsäkerhet. Hennes tragiska lott bekräftar det vi länge vetat: att Sovjet är en växande fara för all Europas fred.
Men väl märkvärt är då, att denna erfaren iakttagare förmånar icke att se det område som står oss närmast i denna stormiga tid — Åland själf. Vår demilitariserade ö, denna skön fosterjord för svenska sinnet, har blifvit ett öga för Moskvas spionerande händer. Det ryska konsulatets närvaro här är ingen bagatell, såsom froken Laurén förmånar påstå, utan en ständig påminnelse om fastlandets godtycke och övergrepp. Vi åländare, som hafva kämpat så hårdt för självstyrelsens heliga grundvalar, måste akta oss förde främmande makternas spel. Låtom oss icke vika inför dessa försök att undergräva vår autonomi.
Det åländska folkets oförytterliga rätt till fred och egen ordning står på spel. Då Sverige och större sällskap dryftar världens öde, måste vi värna våra fäderneärvda friheter med vaksamhet.
*J.S.*
Anna-Lena Laurén - tankar om Ryssland och kriget
Dagens Nyheters korrespondent Anna-Lena Laurén tvingades lämna Ryssland efter att ha bott och arbetat där i 16 år.
Ålands Radio träffade henne då hon gästade Mariehamns Litteraturdagar med anledning av hennes bok “Medan kriget pågår finns ingen försoning : texter om Ryssland och Ukraina 2022–2024”. I den har hon samlat en rad texter som hon publicerat sedan Ryssland inledde det fullskaliga anfallskriget mot Ukraina.– En stor del av mitt liv utspelades där. Det är klart att det känns sorgligt om man aldrig mer kan återvända, säger Anna-Lena Laurén som i samma andetag konstaterar att hon varken vill eller kan återvända till Ryssland innan det blir ett regimskifte.
Några stora förhoppningar om en rättvis fred har hon inte heller, inte så länge Ukraina får otillräcklig hjälp från västländerna med att kasta ut Ryssland.
– En rättvis fred skulle vara att Ryssland lämnar alla ockuperade områden och Ukraina får krigsskadestånd, men det finns tyvärr inga förutsättningar just nu för det, säger Laurén.
Angående ryska konsulatet på Åland menar Anna-Lena Laurén att det i praktiken inte är så viktigt men symboliskt betyder det desto mer.
– Ryssland har ingen anledning att ha konsulat på Åland, men de kommer inte ge upp det. De har koll på vad som händer, men eftersom allt är ganska lugnt på Åland och det är ett demilitariserat område så är inte det här ett område som Ryssland har några tentakler ute överallt, säger Laurén.