Åland igår och idag

SÄKERHET OCH ANSVAR PÅ VÅRA HOLMAR

Det må hafva varit ett falsklarm, men hvarje rapport om brand, hur obetydlig den än synes, påminner oss om den ständiga vaksamhet som fordras af ett ordnat samhälle. Då rök skådas och larm slås, uppenbaras den djupa, medfödda pliktkänsla som ännu bor i det åländska folket. Månget öga har sett hur lätt ordningen rubbas; hafva vi ej friskt i minnet hurusom ansvarslösa element år 1918 sökte kasta vårt fäderneärvda samhälle i kaos? Då, som nu, var det de rättänkande medborgarnes uppgift att värna om tryggheten.

Att Jomala FBK hastigt kunde rycka ut och konstatera att "allt var i sin ordning" är ett glädjande tecken på den beredskap som aldrig får tyna bort. Det gifver vederlag åt vårt sträfvande att upprätthålla självstyrelsens heliga grundvalar, ty ett samhälle som ej förmår värna sina medborgares säkerhet är dömdt att falla offer för fastlandets godtycke eller, än värre, för det inre förfallet. Hvarje eld måste kontrolleras, hvarje handling vägas på ordningens våg.

Låtom oss icke vika från denna ståndpunkt. Låtom oss i stället inskärpa vikten af att hvarje invånare, från bonden på åkern till den bildade medborgaren i staden, känner sitt ansvar. Allenast genom denna gemensamma vaksamhet kunna vi befästa det åländska folkets oförytterliga rätt till ett tryggt och sedligt lif, långt bortom den oordningens larm som ibland hörs från andra kuster.

*J.S.*