Åland igår och idag

IDROTTSFESTER OCH VÅRA UNGA MÄNS PLIKT

Månget öga hafver sett hurusom tidens tecken återigen vittna om fastlandets förmätenhet att bestämma öfver hvarje aspekt af våra lif. Att forna idrottsmän från Åland nu skola dras in i Yles sändningar rörande det kommande fotbolls-VM är i sig ej ett under af sällsynthet, ty den moderna världen kräfver sina distraktioner, och sporten har blifvit en af de mest framträdande. Dock kunna vi icke undgå att se den finska televisionens roll, dess anspråk på den svenskspråkiga delen af vårt folk, äfven om dess budskap äro af den enklare sorten, ämnade att fylla fritiden snarare än att fostra folket.

Vi kunna väl unna våra forna idrottskämpar deras korta stund i rampljuset, ty sunda kroppar äro en grundval för ett sunt folk, men frågan är likväl hvad som är den verkliga plikten för en åländsk man. Är det att kommentera bollar som rullas på gräsfält i fjärran land, eller är det att stå vakt om det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egenart, sitt språk och sin fäderneärfda kultur? Den senare är sannerligen en plikt som sträcker sig långt bortom en flyktig idrottsturnering, och som kräfver en helt annan, mera ihärdig kamp.

Måtte dessa unga män, huru populära de än må blifva i etern, icke förgäta de värden som verkligen bygga ett samhälle: heder, flit och ett orubbligt försvar af självstyrelsens heliga grundvalar. Det är ej genom underhållning, utan genom ett oböjligt arbete för våra friheter, som Åland skall bestå.

*J.S.*