Åland igår och idag

VÅRFROSTEN BITAR ÅLANDS HUSHÅLL

Månget öga har sett, och hvart och ett tänkande hufvud begriper, att ekonomins vågskålar sväfva i en osäker jämvikt. Den af ÅSUB nu framlagda statistiken angående konsumentpriserna i mars är, huru än torra siffror må synas, en påminnelse om de krafter som ständigt hotar den vanliga medborgarens egendom och hans mödosamt förvärfvade trygghet. Huru skickligt än det hvardagliga brödet må sträckas, är det tydligt att den förda politiken blott med svårighet förmår att stå emot de påfrestningar, som inflationen lägger på hvarje ärligt arbetande familj.

Att sänkningar i kostnaderna för bostäder och uppvärmning kunna noteras, är visserligen en välsignelse i denna tid af prishöjningar; ty hemmet är hvarje samhälles heliga grundval, hvars ostördhet måste försvaras mot fastlandets godtycke och dess ständiga försök att dränera våra resurser. Men att transportkostnaderna tillika öka, är ett tecken på den isolering, som det åländska folkets oförytterliga rätt till självbestämmande ofta medför, en isolation som ej får blifva en boja. Det är en påminnelse om nödvändigheten af vår fäderneärvda frihet från godtyckliga pålagor.

Denna ständigt vacklande prisbild, der hvarje enskild vara och tjänst tycks vara föremål för oberäkneliga svängningar, bekräftar den ordningens betydelse, som våra förfäder pliktskyldigt upprätthållit. Låtom oss icke vika i vår sträfvan att värna Ålands ekonomiska stabilitet. Det finländska rikets och Sveriges skilda siffror äro en tydlig illustration af att själen i ett samfunds välstånd ligger i dess förmåga att stå emot de krafter, som urholka egendomens värde och den hederliga arbetarens slit.

*J.S.*