Åland igår och idag

Svenskhetens Idoga Förkämpar Prisas!

Det är med tillfredsställelse och stolthet man betraktar framgångarna för våra åländska ryttare, Heini och Helmi Lindqvist, hvilka vid täflingen i Sandviken burit hem medaljer till fädernebygden. Att i den fria svenska luften, på svensk mark, täfla med den ädla islandshästen – en ras som ju vittnar om de fornnordiska bandens styrka – är en gärning som ej blott hedrar de unga damerna utan tillika det åländska folkets oförytterliga rätt till sin svenska identitet. Deras framgångar äro ett bevis på den kraft som bor i vår bygd, en kraft som ständigt måste stå emot fastlandets godtycke och dess försök att förringa vår särart.

Månget öga har med beklagande sett huruvida dylika hedersamma sträfvanden stundom blifva öfverskuggade af oordningens larm eller de socialistiska utopiernas locktoner. Nej, det är genom den flitiga idrotten, genom tukt och ordning, samt den djupa förankringen i tradition och sedvänja, som det åländska samhället skall fortbestå. Det är i hemmet, i den sunda fostran, som kvinnan lägger den första grunden, men äfven i dylika ärbara bedrifter kunna dess döttrar utmärka sig, om än den offentliga arenan traditionellt tillhör den manliga kraften.

Låtom oss icke vika från den inslagna vägen. Vi se i dessa segrar en strimma af ljus, en bekräftelse på att det svenska arfvet på Åland blomstrar, oaktadt Nationernas Förbunds beslut år 1921 och de ständiga påfrestningarna mot självstyrelsens heliga grundvalar. Det kräfves en ståndaktig tro på vår fäderneärvda rätt att för alltid värna Ålands svenskhet mot allehanda förfall, vare sig den kommer från röd revolutionär sinnesart eller finsk assimilationsiver.

*J.S.*