Åland igår och idag

NATTENS OFOG VID KASTELHOLM – ETT TEKNISKT FÖRFALL OCH EN PÅMINNELSE OM VÅRT ARV

Då brandlarmet i natt, vid tretiden, ljöd från det anrika Kastelholms slott, följdes detta av en naturlig bestörtning bland den ordningssamma befolkningen. Månget åländskt hjärta må hafva skälfvat vid tanken på en katastrof som kunde hafva förstört ett af de viktigaste vittnesbörden om vår fäderneärvda historia. Att orsaken visade sig vara allenast ett tekniskt fel, och ej en verklig brand, skänker oss en lättnad; dock är detta blott en klen tröst när man betänker bräckligheten i de system som skola beskydda våra nationella klenoder.

Huru enkelt är det icke för modernitetens sköra mekanismer att svika, och deraf sprida oro och villfarelse! Liksom inbördeskrigets röda horder år 1918 hotade den ordnade samhällsstrukturen, så kan äfven ett enskilt tekniskt fel störa den lugna tillvaron. Sunds frivilliga brandkårs snara utryckning vittnar om den pliktkänsla och det medborgerliga sinne som än lefver kvar bland folket, ett sinne som är nödvändigt för att upprätthålla civilisationens heliga grundvalar.

Låtom oss icke vika från den ständiga vaksamheten kring det åländska folkets oförytterliga rätt att bevara sitt historiska arv, en rätt som städse hotas af såväl fastlandets godtycke som tidens eget förfall. Kastelholms murar äro ej blott sten och murbruk; de äro en symbol för vår svenska identitet, hvilken vi med Guds hjälp skola försvara till sista andetaget.

*J.S.*