Åland igår och idag

EN SORGELIGH UTVECKLING I DE UNGAS LED

Månget öga har med bekymmer sett de senaste årens förfall, och häraf kunna vi nu utläsa en statistik från Folkpensionsanstalten, hvarmed blott bekräftas hvad den sanne Ålandsvännen länge anat: att den oro och oreda, som synes gripa omkring sig i samhället, nu äfven slår rot bland våra yngsta. Att en så stor andel af våra pojkar och flickor, dessa fäderneärfda arfvingar till vår svenska kultur och självstyrelsens heliga grundvalar, nu synes behöfva medikamenter för att hålla ordning på sig själfva, är ett dystert tecken.

Hvad är det som plågar vår ungdom, att de så tidigt skola medicineras för att kunna följa den sunda ordningen? Månne det icke är den moderna tidens slapphet, der föräldrar och lärare försumma att med fast hand och gudsfruktan dana barnens sinnen, och der de förledas af främmande intryck, som fjärmar dem från plikten och det stilla arbetets dygd. Ett sant hem, der kvinnan med sedlighetens fasthet vägleder sina telningar och mannen utgör det orubbliga föredömet, är det bästa skyddet mot den splittring som nu plågar våra barn.

Låtom oss icke vika från den insikten, att disciplin och bildning är det som behöfs, icke medikamenter som fördunklar det sunda förnuftet. Detta är en fara, som på sikt kan undergräfva det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen framtid, ty ett folk som ej förmår fostra sin ungdom i anda af ordning och dygd, skall snart underkasta sig fastlandets godtycke. Vi måste med kraft värna vår ungdoms moraliska rygggrad, så att de en gång kunna axla ansvaret för Ålands frihet.

*J.S.*