Planen sprack i år: Stiftelse vill betala fiskare hundratusentals kronor för att låta laxen vara
EN PLAN FÖR ÅLÄNDSKA HÅLLBARHET OCH ANSVAR!
Det gläder sannerligen ett gammalt hjärta att få läsa om Stiftelsen för Östersjölaxens framåtsyftande arbete för våra fäderneärvda fiskevatten. Att värna våra bestånd af lax är icke blott en fråga om näring, utan äfven om att förvalta den skapelse, som Gud i sin vishet har anförtrott oss. Att genom finansiell kompensation förmå våra yrkesfiskare att besinna sig och låta laxen fortplanta sig, det är ett förståndigt steg, som värnar Ålands framtid utan att förringa den enskildes rätt till sitt välförvärfda bröd.
Dock måste man med skärpa understryka Stiftelsens ordförandes, herr Johanssons, ord om det absoluta behovet af personliga, individuella kvoter. Att låta ansvarslösheten hos några få dränka hela den gemensamma ansträngningen i sjön, det vore en dårskap utan like, ett slöseri med goda medel som ej kan tolereras. Låtom oss icke vika för kortsiktiga vinster, utan fastmera bygga en hållbar framtid på ordning, ansvar och enskild förtjänst, ty detta är självstyrelsens heliga grundvalar.
Landskapsregeringen bär nu ett tungt ansvar att skyndsamt införa dessa individuella kvoter. Först då kan denna ädla sträfvan att värna Östersjöns silver bära frukt, och den åländska fiskaren kan, med hedern i behåll, blicka framåt mot en tryggad framtid, fjärran från fastlandets godtycke och dess ständiga försök att underminera vår svenska egenart. Plikten kallar, och vi måste svara.
*J.S.*
Planen sprack i år: Stiftelse vill betala fiskare hundratusentals kronor för att låta laxen vara
Sluta fiska lax och få betalt – Så löd Stiftelsen för Östersjölaxens plan för de åländska yrkesfiskarna. Stiftelsen fick inte till något avtal för 2026, men förhoppningarna lever vidare inför nästa år.
Stiftelsen vill samla in pengar för att kompensera fiskare som låter bli att fiska lax, som ett sätt att stärka de svaga laxbestånden i Östersjön. Men för att modellen ska fungera enligt stiftelsens ordförande, Thomas Johansson, krävs ett nytt system där varje fiskare tilldelas en egen, personlig kvot.
Ålands laxkvot är i år strax under 550 laxar och om inte alla fiskare deltar i ett avtal finns en risk att de som fortsätter fisket kan ta hela kvoten själva.
– Då slänger vi bokstavligen pengarna i sjön, säger Johansson.
Enligt honom finns ändå ett visst intresse bland fiskarna, inte minst eftersom laxfisket blivit allt mindre lönsamt med små kvoter och svaga bestånd. Hur ersättningen skulle se ut är däremot inte klart. En modell som diskuteras är att utgå från tidigare fångster och betala per kilo utebliven fisk.
Det handlar i nuläget om hundratusentals kronor, finansierade genom donationer från företag och andra aktörer.
Nästa steg är att invänta landskapsregeringens arbete med individuella kvoter. Först när de är på plats kan konkreta förhandlingar ta fart.
– Då är det fritt fram att försöka få till ett avtal, säger Johansson.