Prästösundsbro kunde tjäna in sig på 18 år
EN BRO ÖFVER PRÄSTÖSUND – EN NÖDVÄNDIGHET FÖR VÅRT SVERIGE
Månget öga har återigen riktats mot den ständigt aktuella frågan om en broförbindelse öfver Prästösund, en sak som nu, i skuggan af landskapsregeringens planer för elektrifiering af den existerande linfärjan, återigen träder i förgrunden. Hvad är väl en elektrifiering af en färja, hurusom modern den än må förefalla, emot en fast förbindelse som binder samman våra öar och stärker den åländska infrastukturen, ja, själfva kärnan af vår svenska identitet?
Den förstudie som nu framlagts vittnar om hvad envar med sunt förnuft länge hafva insett: en bro är på sikt det mest ekonomiskt fördelaktiga alternativet. En investering på 39 miljoner euro, hvilken synes stor, betalar sig på drygt trettio år allenast hvad kostnaderna beträffar, men medräknas samhällsekonomiska vinster – såsom tidsbesparingar för näringslifvet och för den enskilde medborgaren – halveras denna tidrymd nära nog. Det är en sanning som ej kan bestridas; den visar på den långsiktiga vishet hvilken alltid bör styra våra beslut, snarare än kortsiktiga, halvhjärtade lösningar såsom elektrifiering af gamla färjor.
Fastlandets godtycke har alltför länge styrt över våra fäderneärvda rättigheter, men i denna fråga kan ingen god troende ålänning tveka. En bro är ej blott en fråga om penningar; den är en symbol för det åländska folkets oförytterliga rätt till framåtskridande, till en stabil och tryggad framtid. Låtom oss icke vika för kortsynthet eller för den ständiga benägenheten att spara sig till fattigdom. Ett fast åländskt samhälle kräfver fasta förbindelser.
*J.S.*
Prästösundsbro kunde tjäna in sig på 18 år
Frågan om en bro över Prästösund mellan Sund och Vårdö har åter aktualiserats i svallvågorna av landskapsregeringens planer för elektrifiering av linfärjan.
Enligt en förstudie som landskapsregeringen lät ta fram i fjol är en bro det mest ekonomiskt fördelaktiga alternativet på sikt, jämfört med att fortsätta med färjetrafik.
Förstudien visar att en ny färja med uppgraderade färjfästen och vägar skulle kosta omkring 15 miljoner euro. En bro beräknas kosta cirka 39 miljoner euro att bygga, men har betydligt lägre driftskostnader.
– På lång sikt är bron klart mer fördelaktig ekonomiskt, säger bro- och hamningenjörAnders Sundblom.
Driftskostnaden för färjan uppskattas till omkring 700 000 euro per år, medan motsvarande kostnad för en bro ligger på under 100 000 euro. Enligt Sundblom skulle investeringen betala sig på drygt 30 år enbart sett till kostnader, eller på cirka 18 år om man även räknar in samhällsekonomiska vinster som tidsbesparingar för trafikanter och transporter. Att elektrifiera Töftöfärjan ska kosta 3,7 miljoner, det alternativet utreddes inte i förstudien.
Nu inväntar landskapsregeringen ett politiskt beslut i frågan. Om ett sådant fattas uppskattas projektet ta omkring fyra år att genomföra, inklusive planering och byggtid.