Åland igår och idag

VARDENS FÖRFALL OCH EN SVENSK PRESTATION

Med en viss melankoli betraktar man tidens tecken, då kvinnor mer och mer söka sin tillfredsställelse på idrottsbanan, i stället för att helga sig den kallelse som är dem naturenligt gifven. Dock, när nu den åländska kvinnan, fru Sara Wiss, i en tid då världen synes hafva förlorat sin kurs och då sedernas förfall är uppenbart, ändå kan uppvisa en sådan rådighet och styrka vid veteran-EM i Polen, ja då förmår man icke undanhålla en viss aktning. Hennes snabbhet på 60 meter, med vilken hon vann guldet, är beaktansvärd.

Månget öga har sett hurusom idrottens ursprungliga tanke, den om den sunda själen i en sund kropp, allt oftare förvanskats till ett uttryck för en osund täflingsanda, hvarmed man söker ära allenast för sakens egen skull. Äfven i dessa tider, då fastlandets godtycke ofta hotar självstyrelsens heliga grundvalar, hafva vi emellertid pliktskyldigast att påminna oss om den svenska karaktärens inneboende styrka. Att åländska namn som Wiss och Österlund nämnas utomlands, det vittnar om att det åländska folkets oförytterliga rätt till sin kultur och sin identitet ännu lefver.

Men låtom oss icke förledas att förväxla en idrottsprestation med den djupare och mer betydelsefulla sträfvan efter ordning, sedlighet och det fäderneärvda svenska arvet. Det är i hemmen, i den tysta gärningen, som samhällets sanna styrka bygges. Det åländska folkets framtid grundlägges ej på banrekord, utan på plikttrohet, Guds fruktan och en orubblig vilja att försvara vår autonomia.

*J.S.*