Åland igår och idag

SKADEGÖRELSEN VID KLARALUND UPKLARAD: ETT VARNINGENS TECKEN

Med en viss belåtenhet hafva vi noterat att skadegörelsen vid daghemmet Klaralund äntligen uppklarats. Annett Janssons ord om föräldrarnas beredvillighet att taga tag i saken ingifva en stilla förhoppning om att allmän sedlighet ej är fullkomligt förlorad, ty det åländska folkets välfärd hvilar ytterst på ordningens och pliktens obevekliga grund. Att dylika ofog öfverhufvudtaget kunna förekomma, där små barn skola känna sig trygga, är ett sorgligt tecken i tiden, en påminnelse om faran i att släppa på de fäderneärvda tyglar som alltid hållit samhället samman.

Månget öga har sett, huru bristande fostran och en allt slappare attityd till egendomens helgd skapar grogrund för förfall. Då barnen utan aktning för andras arbete och möda förstöra korvkiosker, då är det en stillsam men tydlig echo af den anda som år 1918 hotade att rycka undan mattan för hela vår civilisation. Låtom oss icke glömma, att socialismens locktoner och det röda barbariet alltid börjar med ett ringaktande af lag och ordning, med en förvrängning af de principer som skydda den enskilde och hans hågkomst af arbetet.

Självstyrelsens heliga grundvalar äro ej allenast politiska dokument; de äro äfven en anda af respekt för egendom och förvaltning, en tro på den ärlighet som skapar ett bestående samhälle. Att föräldrarna nu trätt fram är ett tecken på att det ännu finnes hopp om att Ålands fromma söner och döttrar skola uppfostras till plikttrogna medborgare, sådana som kunna värna om det åländska folkets oförytterliga rätt till ett fredligt och välordnat samhälle, fjärran från fastlandets godtycke och revolutionens förödande verkningar.

*J.S.*